BRÖÖÖÖÖÖNET -

hejhej

Cellens uppbyggnad:

Kloroplasterna: uppbyggda av veckade membran. Förekommer endast hos växtceller, där sker fotosyntesen
Cellplasma: Består av tröfglytande vattenlösning. I vätskan finns ämnen lösta som mineraler och vitaminer. Stor del av cellens arbete sker i cytoplasman.
Lysosomer: är cellens nedbrytnings och återvinningsstation och best år av blåsor som är omgivna av membran. Blåsorna innehåller en mängd enzymer
Mitokondrier: är uppbyggda av väckade dubbelmembran. Kraftvärk producerar energi i form av energirika kemiska föreningar (ATP). Det finns särskilt många mitokondrier i muskelceller eftersom de är mycket energikrävande.
Cellkärna: Omges av ett kärnmembra. I kärnan finns arvsmassa bestående av DNA som bestämmer vad som ska hända i cellen
Endoplasmatiskt nätverk: är cellens nnre transpartnät. Ett sammanhängande membransystem som har förbindelse med cellkärnan. På nätverker sitter ribosomer.
Golgiapparaten: består av tillplattade böjda membranblåsor staplade på varandra. Lagras proteiner som bildas. Antalet varierar och finns i stor mängd i celler som producerar t.ex. hormoner och enzymer.
Ribisomer: sitter på endoplasmatiska nätverket men förkommer också fritt i sytoplasman. Här sker sammansättning av aminosyror till proteiner
Cellväggen: förekommer endast hos växtcellen uppbyggd av cellulosa. Den är hård och ger stadga åt växten och fungerar som ett slags skelett.
Vakuolen: Omgiven av ett membran. Hos växtcellen tar vakuolen stor plats. Det är vätsketrycket som är viktiga för cellen tryck spänst upprättshålls, annars slokar bladen.
Cellmembranet: Halvgenomträngligt. Släpper in vissa ämnen och hindrar andra att passera.

Meios: reduktionsdelning är den celldelning som sker när det bildas könsceller.

Mitos: ett annat namn för vanlig celldelning och ett av stegen i cellcykeln.

Interfas I. (46 → 92) Varje kromosom replikeras och finns därmed i dubbel upplaga, precis så som skedde under interfasen i mitosen. Man säger att varje kromosom består av två systerkromatider. Observera att i animationen och i bokens exempel visas det endast vad som sker med två kromosompar.

Profas I och Metafas I. Nu tar vi det första lilla steget mot en halvering av kromosomantalet. Det går ju inte att halvera kromosomantalet hur som helst eftersom en könscell då helt skulle sakna vissa kromosomer och därmed de egenskaper som de är bär på, vilket i sin tur förstås skulle få förödande konsekvenser. Därför radas kromosomerna ganska stiligt upp i ekvatorialplanet. Detta sker precis som tidigare med hjälp av proteintrådar som fäster vid kromosomernas centromerer. Se till så du skiljer på begreppen centromer och centrosom. Centrosomen är den cellorganell varifrån mikrotubuli (proteintrådarna) växer ut och som kommer att se till att kromosomerna hamnar på rätt plats. Centrosomen består av två centrioler som är vinkelrät orienterade mot varandra.

Anafas I. Då var det dags att skilja kromosomerna åt. Nu sker en första fördelning av egenskaperna. En av parets båda kromosomer hamnar i en blivande dottercell (arvet från mamman RÖTT) och den andra kromosomen (arvet från pappan BLÅTT) i den andra dottercellen.

Telofas I. (92 → 46:46) Nu bildas de två nya dottercellerna med var sin kromosomuppsättning. Kromosomparen har separerats, anlagen har skiljts åt. Men varje anlag finns i dubbel uppsättning (systerkromatider) och det måste åtgärdas. Därför sker det ytterligare en celldelning innan meiosen är klar.

Profas II och Metafas II. Dags igen att flytta kromosomer mot ekvatorialplanet med hjälp av proteintrådar.

Anafas II. Så skiljs då systerkromatiderna åt och
vandrar till var sin pol. Precis som tidigare är det proteintrådar som ombesörjer transporten.

Telofas II. Nu var det klart till slut. Vi har fått fyra nya celler med 23 kromosomer i vardera cell. Var och en av cellerna har en komplett uppsättning gener för alla de egenskaper som vi hittar hos en människa. Nu återstår att se om just dessa könsceller kommer att smälta samman med en annan könscell och att deras kromosomer bildar par så att ett nytt liv kan ta sin början.

Genotyp
Genuppsättningen hos en individ. Beskrivning av individens arvsanlag.

En gen består av en viss sekvens nukleotider som genom den genetisk koden beskriver en sekvens av aminosyror, vilka i sin tur bygger upp ett protein. Informationen i DNA-molekylen översätts,transkriberas, till olika former av RNA som styr tillverkningen, syntesen av proteinet i cellens ribosomer. Ibland räknas även vissa DNA-sträckor som har regulatoriska funktioner, det vill säga bestämmer när det ska tillverkas protein och hur mycket, till genen.

Ribonukleinsyra, som förkortas RNA, är en makromolekyl som finns i alla levande organismer. Hos levande celler finns det genetiska materialet i form av den besläktade, mer stabila molekylen dna, medan RNA återfinns i mer kortlivade molekyler. En del virus har sitt genom uppbyggt av ribonukleinsyra, exempelvis hiv.

Molekylen är uppbyggd som en kedja av sammankopplade nukleotider. Varje nukleotid består av en sockermolekyl, ribos, en fosfatgrupp och en kvävebas som kan vara av fyra olika slag. I RNA betecknas kvävebaserna med första bokstaven i namnen: A för adenin, U för uracil, G för guanin och C för cytosin. RNA-molekylen är oftast enkelsträngad, till skillnad från dna-dubbelspiralen som består av två kedjor.

DNA är en nukleinsyra som är uppbyggd av två långa kedjor av nukleotider. Varje nukleotid kan sägas bestå av tre delar: en molekyl av sockerarten deoxiribos, en fosfatgrupp och en av de fyra kvävebaserna adenin (A), guanin(G), cytosin (C) och tymin (T). Kvävebasernas ordningsföljd i DNA-molekylen bestämmer uppbyggnaden av kroppens alla proteiner.

Proteinsyntes är den process i cellen som tillverkar proteiner. Ibland används begreppet specifikt om det steg, translationen, där RNA översätts till sekvenser av aminosyror i cellens ribosomer, men oftast menar man en flerstegsprocess som börjar med transkription och slutar med translationen. Proteinsyntesen skiljer sig något mellan eukaryoter och prokaryoter.

Intermediär nedärvning är ett begrepp inom genetik. När ingen av generna i ett genpar dominerar över den andra utan båda bidrar till organismens fenotyp sägs den påverkade egenskapens nedärvning vara intermediär. De två generna är då lika starka. Ibland talar man även om intermediär nedärvning för egenskaper som bestäms av många genpar där varje enskild har begränsad effekt. Avkomman blir då oftast intermediär mellan de båda föräldraorganismerna.

Genterapi
Sätt att behandla sjukdomar genom att byta ut sjuka gener i celler.

Human Genome Organisation (HUGO) startades år 1989 med ett mål att sekvensera DNA i alla kromosomer i människan — det så kallade Human Genome Project. Detta beräknade man skulle ta 15 år, men projektet var klart år 2003, efter 13 år. Samtidigt som HUGO-projektet har man också sekvenserat DNA hos hundratals andra organismer. DNA-sekvenserna finns lagrade på internetdatabaser.

Fenotyp
Summan av individens egenskaper, dvs. hänsyn tagen till både arv och miljö

2011-02-01 @ 17:42:27 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()